fredag 27 april 2012
måndag 26 mars 2012
The Ferret Squad!
12:08
No comments
Vädret är helt underbart och jag överväger att åka till bokskogen med grabbarna. Ska bara se om jag kan få tag på sällskap att ha med mig =)!
Igår var jag i Helsingborg med Malin och hennes tre pälsar Simba, Nala och Millan. Ossian och Caspian följde också med. Det var superkul! Nog fick vi uppmärksamhet på Knutpunkten! Nog är det roligt alltid, speciellt när man får en chans att "omvända" de som trott att illrar varit bitska bestar som hugger vid första ögonkastet.
Hur som helst! Nu ska jag jaga sällskap till min bokskogstur!
Igår var jag i Helsingborg med Malin och hennes tre pälsar Simba, Nala och Millan. Ossian och Caspian följde också med. Det var superkul! Nog fick vi uppmärksamhet på Knutpunkten! Nog är det roligt alltid, speciellt när man får en chans att "omvända" de som trott att illrar varit bitska bestar som hugger vid första ögonkastet.
Hur som helst! Nu ska jag jaga sällskap till min bokskogstur!
fredag 16 mars 2012
onsdag 7 mars 2012
Blodtörstiga bebismördande bestar
Det är en vanlig uppfattning som många har angående illrar.
Tyvärr är detta en helt snedvriden bild av hur tamillern är. Illrar, liksom hundar, beter sig som de blivit fostrade. Dock är illrar mentalt mitt emellan katt och hund, alltså får man räkna med att det blir en del trots och nonchalans från dem men de lyssnar nio av tio gånger på ett Nej/Fy/Ajaj (åtminstone mina två).
Media är tyvärr en stor bov i detta drama när de publicerar artiklar om illrar som tuggat av en bebis tår/fingrar (refererar till en incident i USA) eller en iller som tagit sig upp i en barnvagn och "klöst" och bitit ihjäl en bebis (Hände i Sverige för ca ett år sedan).
Det som förbryllar mig och som många andra illerägare påpekat, är att det är aning underligt att en iller för det första befinner sig i samma rum som en bebis. För det andra så ska illern ha hunnit tugga i sig sju tår/fingrar utan att föräldrarna märkt det och jag vet hur långt tid det tar för dem att tugga i sig en mus. Dessutom kom det även fram att de som ägde illern var tidigare kända för djurmisshandel så det hade inte förvånat mig om illern egentligen bodde i bur, var väldigt ohanterad och dessutom utsvulten.
Incidenten i mars förra året i Sverige visade sig vara en tamiller som hade rymt i januari. Illern i fråga var med största sannolikhet förvildad, livrädd och utsvulten. Men nyfiken som illern är och som i detta fallet var denna illern inte helt obekant med människor sedan tidigare, så vågade den sig upp i en obevakad barnvagn där den antagligen blivit skrämd av barnet och då försvarat sig. I detta fallet ska pappan ha lämnat det sovande barnet obevakat i vagnen utomhus för att gå in och lyssna på musik.
Båda dessa fall är självklart hemska. Jag önskar att detta aldrig skulle fått ske! Men jag känner att det är så j*vla orättvist att det är illrarna som får hela skulden. För precis som med så kallade "kamphundar" (egentligen alla hundar), så hänger det oftast på hur de blivit behandlade tidigare.
Som illerägare har jag blivit biten. Ordentligt. Det har sprutat blod från händer och fötter och andra delar på kroppen och jag har fått naglar genompiercade av vassa små tänder och jag har blivit fräst på fler gånger än jag kan räkna! Men detta stod jag ut med de första 6-7 månaderna med Ossian. Sedan gick det över och det kändes som om att han vaknade som en ny iller en dag.
Ossian har fortfarande småutbrott när man fyar honom då han fräser på en eller försöker hugga mig i fötterna men det räcker med ett ordentligt ryt så förstår han att det är fel. I väldigt sällsynta fall har jag fått ta honom i nackskinnet (det är så illrar dominerar varnadra) och det är när han än en gång hugger efter mig.
Caspian var en annan historia. Han kom hit i december då hade han bott i akuthem hos en tjej strax norr om Kävlinge där han haft en stor utebur och ett rum att vara i. Innan dess hade han bott i bur. Ossian och Caspian är brödrar från samma kull men som har fått två helt olika förutsättningar i livet. Ossian har fått tralla runt i vår lägenhet medans Caspian bodde de första månaderna i bur.
När Caspian kom hit hade han gjort en del framsteg hos akuthemmet men man kunde inte ta upp honom utan att locka fram honom och visa lugnt och sansat att man tänkte plocka upp honom. Hade man tur så satt han inte i handen. Eller i fötterna när man gick förbi.
Idag är Caspian världens mysfis som ger bamsekramar när man tar upp honom i famnen och pussar en på kinden. Visst blir det lite nafs då och då men det är de gånger han känner sig trängd och ibland blir det lite väl hårt när man busar. Han älskar att vara med och sitta i luvan på jacka eller tröjan och trycker sig tätt intill en när det är lite läskigt eller om han bara är på myshumör.
Jämfört med när han kom hem till oss så han idag en helt annan iller. Och det är just detta jag menar. En tamiller som är väl omhändertagen och fostrad hamnar sällan i sådana situationer, om ens någonsin. Att misstag sker är oundvikligt, det går inte att förneka.
Så snälla ni, innan ni kommer med spydiga kommentarer om dessa blodtörstiga bebismördande bestar. Tänk då på och jämför hur många illrar som skadat människor med hur många hundar som bitit, skadat eller ätit upp människor. Eller hur många katter som legat ihjäl små barn (när de lägger sig på barnet och gör att de inte får luft). Tänk på det nästa gång. Snälla.
Tyvärr är detta en helt snedvriden bild av hur tamillern är. Illrar, liksom hundar, beter sig som de blivit fostrade. Dock är illrar mentalt mitt emellan katt och hund, alltså får man räkna med att det blir en del trots och nonchalans från dem men de lyssnar nio av tio gånger på ett Nej/Fy/Ajaj (åtminstone mina två).
Media är tyvärr en stor bov i detta drama när de publicerar artiklar om illrar som tuggat av en bebis tår/fingrar (refererar till en incident i USA) eller en iller som tagit sig upp i en barnvagn och "klöst" och bitit ihjäl en bebis (Hände i Sverige för ca ett år sedan).
Det som förbryllar mig och som många andra illerägare påpekat, är att det är aning underligt att en iller för det första befinner sig i samma rum som en bebis. För det andra så ska illern ha hunnit tugga i sig sju tår/fingrar utan att föräldrarna märkt det och jag vet hur långt tid det tar för dem att tugga i sig en mus. Dessutom kom det även fram att de som ägde illern var tidigare kända för djurmisshandel så det hade inte förvånat mig om illern egentligen bodde i bur, var väldigt ohanterad och dessutom utsvulten.
Incidenten i mars förra året i Sverige visade sig vara en tamiller som hade rymt i januari. Illern i fråga var med största sannolikhet förvildad, livrädd och utsvulten. Men nyfiken som illern är och som i detta fallet var denna illern inte helt obekant med människor sedan tidigare, så vågade den sig upp i en obevakad barnvagn där den antagligen blivit skrämd av barnet och då försvarat sig. I detta fallet ska pappan ha lämnat det sovande barnet obevakat i vagnen utomhus för att gå in och lyssna på musik.
Båda dessa fall är självklart hemska. Jag önskar att detta aldrig skulle fått ske! Men jag känner att det är så j*vla orättvist att det är illrarna som får hela skulden. För precis som med så kallade "kamphundar" (egentligen alla hundar), så hänger det oftast på hur de blivit behandlade tidigare.
Som illerägare har jag blivit biten. Ordentligt. Det har sprutat blod från händer och fötter och andra delar på kroppen och jag har fått naglar genompiercade av vassa små tänder och jag har blivit fräst på fler gånger än jag kan räkna! Men detta stod jag ut med de första 6-7 månaderna med Ossian. Sedan gick det över och det kändes som om att han vaknade som en ny iller en dag.
Ossian har fortfarande småutbrott när man fyar honom då han fräser på en eller försöker hugga mig i fötterna men det räcker med ett ordentligt ryt så förstår han att det är fel. I väldigt sällsynta fall har jag fått ta honom i nackskinnet (det är så illrar dominerar varnadra) och det är när han än en gång hugger efter mig.
Caspian var en annan historia. Han kom hit i december då hade han bott i akuthem hos en tjej strax norr om Kävlinge där han haft en stor utebur och ett rum att vara i. Innan dess hade han bott i bur. Ossian och Caspian är brödrar från samma kull men som har fått två helt olika förutsättningar i livet. Ossian har fått tralla runt i vår lägenhet medans Caspian bodde de första månaderna i bur.
När Caspian kom hit hade han gjort en del framsteg hos akuthemmet men man kunde inte ta upp honom utan att locka fram honom och visa lugnt och sansat att man tänkte plocka upp honom. Hade man tur så satt han inte i handen. Eller i fötterna när man gick förbi.
Idag är Caspian världens mysfis som ger bamsekramar när man tar upp honom i famnen och pussar en på kinden. Visst blir det lite nafs då och då men det är de gånger han känner sig trängd och ibland blir det lite väl hårt när man busar. Han älskar att vara med och sitta i luvan på jacka eller tröjan och trycker sig tätt intill en när det är lite läskigt eller om han bara är på myshumör.
Jämfört med när han kom hem till oss så han idag en helt annan iller. Och det är just detta jag menar. En tamiller som är väl omhändertagen och fostrad hamnar sällan i sådana situationer, om ens någonsin. Att misstag sker är oundvikligt, det går inte att förneka.
Så snälla ni, innan ni kommer med spydiga kommentarer om dessa blodtörstiga bebismördande bestar. Tänk då på och jämför hur många illrar som skadat människor med hur många hundar som bitit, skadat eller ätit upp människor. Eller hur många katter som legat ihjäl små barn (när de lägger sig på barnet och gör att de inte får luft). Tänk på det nästa gång. Snälla.
torsdag 1 mars 2012
Mind cracker
22:39
No comments
Women are crazy and men are stupid.
And the reason women are crazy is because men are stupid.
And the reason women are crazy is because men are stupid.
söndag 26 februari 2012
Fondue!
10:55
No comments
Var på stan med Tove igår en runda :D Yeaay! Superfun! Gick en runda snabbt på gågatan och drog till entré efter det. Dock stängde entré redan klockan 18 så vi fick vackert sitta på Espresso House tills Simon och Victor kom dit vid sju.
När vi satt på Espresso House så kom det en man i kanske 40-årsåldern och satte sig vid bordet bredvid. Just då sitter Tove och berättar om hur Simon fick rått kött serverat när de var på Jensen i Malmö och käkade senast. Varpå jag utbrister "Va? Är det sant?!" med tanke på att senast vi var där så tog den en timme att få maten som vi dessutom inte hann få eftersom vi skulle på bio. När jag då säger det, så säger den här mannen, som för övrigt var hög som ett hus... "ALLT ÄR SANT!!!" Jag och Tove bara tittar på varandra och efter världens längsta 2 sekunder utbrister vi i kör "Ja, absolut!" Haha, så jäkla sjukt!
Hur som helst så kom Victor och Simon så småningom och vi begav oss mot Pers Krog för att käka fondue! Mums!! Victor åt så mycket att han knappt kunde gå till bussen, än bättre var det när vi fick springa sista biten för att hinna med den!
Vi tackar Simon (och Alfredo såklart) och Tove för en underbar kväll med godmat :D <3!
När vi satt på Espresso House så kom det en man i kanske 40-årsåldern och satte sig vid bordet bredvid. Just då sitter Tove och berättar om hur Simon fick rått kött serverat när de var på Jensen i Malmö och käkade senast. Varpå jag utbrister "Va? Är det sant?!" med tanke på att senast vi var där så tog den en timme att få maten som vi dessutom inte hann få eftersom vi skulle på bio. När jag då säger det, så säger den här mannen, som för övrigt var hög som ett hus... "ALLT ÄR SANT!!!" Jag och Tove bara tittar på varandra och efter världens längsta 2 sekunder utbrister vi i kör "Ja, absolut!" Haha, så jäkla sjukt!
Hur som helst så kom Victor och Simon så småningom och vi begav oss mot Pers Krog för att käka fondue! Mums!! Victor åt så mycket att han knappt kunde gå till bussen, än bättre var det när vi fick springa sista biten för att hinna med den!
Vi tackar Simon (och Alfredo såklart) och Tove för en underbar kväll med godmat :D <3!
Inlägg
